Åh fick reda på för ett tag sen att min kompis och hennes pojkvän ska skaffa en liten bebis till :)
Så himla glad för deras skull. Det blir 3:dje för dom, men denna gången hoppas jag nästan det blir en flicka annars blir det 3:dje sonen på rad :p
Där har vi världens bästa exempel på en som klarar sig igenom det MESTA!
Hon fick barn när hon var 16,  Tror jag det var, hon hade inte avslutat skolan ännu och varken pojkvännen eller hon hade jobb och dom klarade sig utmärkt, hon hoppade av skolan, pga av att lärarna ville att hon skulle gå om för hon missat så mycket, men nej det ville hon inte! Så hon hopppade av och startade företag med sin mamma,som hette Mamma&jag, där dom sålde barnkläder och dylikt.
Det gick i botten efter ett tag tyvärr!
Pojkvännen började jobba och kämpa i tunnlarna uppe i Lilla Edet, och var borta ganska mycket, men kom j dock hem med en ganska fin lön sen :P
Och under tiden fick Lilleman ta hand om sig själv och Kevin och hushållet +att hon skulle finnas där som stöd för alla som behövde prata om DERAS problem, men hallå eller har inte hon egna problem eller??
Förstår inte hur hon orkade.
Kevin var 3½ när dom bestämde sig för och skaffa en liten till, och då kom Noel till :) VÄRLDENS sötaste!
Haha dock lite pipig när mamma ville duscha och jag skulle passa honom själv, han satt i sin sitt stol och allt och började pipa och på väg och börja GALLskrika och ja ba:
ohhh neeej.. Mamma kommer snart, inte vara arg, jag ska inte ta din napp, schhh noel, var en snäll bebis nu,
vill du ha en kaka (sen slog tanken mig visst fan du har inga tänder xD )
HAHA fick ju tyst på sötnöten till slut genom och låtsas "äta" upp hans fötter ;)
hahah han började AS garva och sen när mamma kom ut ur den välförtjänta duschen så började han babbla igen :P
Och man såg direkt att hon inte orkade höra det just nu så jag försökte göra henne lite glad genom och slänga ur mig:
"Hur stänger man av ljudet på de här saken?!" *vrider på lilltån*